"Det kändes bra när jag lärde mig svenska allt bättre. Hur visar man med gester att man vill ha te?""

Blogg

Salaam igen!

Tänk dig att du kommer till ett nytt land, med ett helt nytt språk, där inte ens bokstäverna ser likadana ut som du är van vid. Så var det för mig. I detta blogginlägg berättar jag om den första tiden i Sverige, alltså då jag inte kunde ert språk.

Den 8 november 2015 kom jag till Sverige. Jag bodde nästan två år på ett HVB-hem i Åhus. Vi var 22 unga killar som bodde tillsammans i ett hus. Vi kom från olika länder – från Afghanistan, Eritrea, Marocko, Vietnam och från arabisktalande länder som Syrien och Irak.

    Killen, som kom från Vietnam, hade nog det svårast då det gällde kommunikation. Ingen kunde prata på hans språk och han kunde inte prata med oss heller. Vi hade kontakt med varandra, men vi kunde inte förstå varandra så bra. Afghaner hade mest kontakt med afghaner och araber mest med araber, medan den vietnamesiska killen mest hade kontakt med sina vänner via mobilen. Där fanns en kille från Eritrea som heter Abiel, fast han hellre vill bli kallad ”King-Salamon”. Han är en rolig kille och han var den som var bäst på Fifa på Granvillan.

    Han kunde prata ganska många språk – som tigreanska, somaliska, lite arabiska och även så lärde han sig dari. Vi var flest afghaner på boendet, så det blev en gratis språkkurs för honom när vi hängde och hade trevligt tillsammans. Det var så roligt att lyssna på honom då han pratade dari.

    Det var jättesvårt att ta kontakt med någon som kommer från ett annat land och som pratar ett annat språk. Även personalen på boendet hade väldigt svårt att förstå oss killar. När personalen skulle förklara något för oss, så använde de kroppsspråk och visade med händerna, vilket jag tyckte var jätterolig. Emellanåt fick vi hjälp av tolkar, så att personalen och vi verkligen skulle kunna förstå varandra. Detta var bra, fast problemet var att dessa tolkar endast bokades en timme per tillfälle. Detta gjorde att det blev lite stressigt ibland och vi fick nöja oss med denna hjälp bara vid viktiga möten. När pojkarna skulle träffa sina goda män, fick jag ibland vara med på deras möten för att hjälpa till med att tolka för dem.

    Jag kan alltså prata och förstå engelska, så för mig var det lättare att ta kontakt med svenskar än det var för en del andra. En dag gick jag till språkkaféet i Åhus. Där träffade jag en svensk kille. Vi lärde känna varandra och blev kompisar. I början pratade vi bara på engelska.

    Det är inte helt lätt att leva i ett land där man inte kan språket. När vi skulle köpa något från affären visste vi inte var sakerna fanns. Vi kunde inte fråga på svenska, så då försökte vi att förklara med hjälp av kroppsspråket istället. Ibland var det svårt. Hur säger man t.ex. att man vill ha te genom att gestikulera?

    En gång skulle jag och min vän Javad till Kristianstad. Då kunde vi inte namnet på busshållplatsen. Bussen 551 går till Åhusbryggan, Furuboda och Åhus Nyponvägen. Så buss 551 tar alltså olika turer, vilket gör att man måste ha koll på detta, för att säkert hamna rätt.

    Detta var inte helt enkelt. Javad försökte fråga honom, men han förstod inte vad Javad sa. Då började jag prata på engelska, varpå busschauffören sa: “No english”. Nu kunde jag inte säga något mer och lät därför Javad försöka igen. Han sa: “Du gå inwar ya onwar?”. Detta fick mig och busschauffören att skratta jättemycket. Jag fick ont i magen, men kunde inte sluta skratta. Det roliga var att Javad hade gjort sitt bästa genom att blanda två svenska ord med tre persiska ord i samma mening. Inwar betyder hitåt , onwar betyder ditåt och ya betyder eller på svenska.

    Äntligen slutade chauffören skratta och började prata med oss. Då blev vi överraskade och insåg att han kunde prata persiska. Han kommer ifrån Iran och persiska är därför hans modersmål. Jag är rätt övertygad om att han förstod oss redan från början, men att han ville skämta lite med oss. Ibland träffar vi honom på bussen och då ler vi glatt och pratar en stund. Som vi nämnt tidigare så är Hamids och mitt modersmål ju dari, men det finns många likheter mellan dari och det persiska språket. Dessutom är ju Hamid, precis som busschauffören, uppvuxen i Iran. Så, det känns skönt när man förstår varandra och man alltså kan göra sig förstådd.

    Det engelska språket kunde inte alltid hjälpa mig, så det kändes bra när jag började lära mig det svenska språket. Från början tyckte jag att det var svårt att lära mig och uttala de svenska orden. På min första lektion i svenska, var vi tvungna att lära oss det svenska alfabetet. Det är stora skillnader mellan det alfabetet som används i Sverige och det persiska.

    Vissa ljud/bokstäver i det persiska alfabetet, kan man säga har en motsvarighet i det svenska alfabetet (latinska alfabetet.) Ett exempel på det är bokstaven mim ( م ), som låter som den svenska bokstaven M. Andra bokstäver går inte att hitta en ”kompis” till, utan det är helt andra ljud. En annan skillnad är att i mitt hemland läser man från höger till vänster. Från början öppnade jag böcker bakifrån här i Sverige. På mina modersmålslektioner gör jag ibland precis tvärtom. Nu är jag dock van vid att läsa från vänster till höger när jag läser på svenska.

    Det persiska alfabetet:

    ا ب پ ت ث ج چ ح خ د ذ ر ز ژ س ش ص ض ط ظ ع غ ف ق ک گ ل م ن و ه ی

    Jag lärde mig svenska ganska fort. Första dagen i skolan fick jag tolka när läraren skulle hälsa de nyanlända eleverna välkomna till skolan. Då hade jag bott tio månader i Sverige. Efter detta tillfälle kom en lärare fram till mig och frågade efter mitt namn, vilket hon skrev ner i sin skrivbok. Därefter fick jag börja på nivå två i språkintroduktion och fick alltså hoppa över första nivån. Nu har jag tagit mig igenom ytterligare två nivåer och studerar numera på IM. IM är ett individuellt alternativ, vilket är ett av de fem introduktionsprogrammen.

    Språkintroduktion är för nyanlända ungdomar som behöver fokusera på att lära sig det svenska språket. Här läser man för att bli godkänd i svenska som motsvarar årskurs 6, medan på IM läser jag nu för att bli godkänd i svenska som motsvarar godkändnivån för årskurs 9. Man måste samla tillräcklig många betyg för att på så sätt bli behörig för att komma in på ett gymnasieprogram.

    Ha det bra! (tyvärr något beskuren i början och slutet). (Foto: Privat)

    Den allra första meningen som jag lärde mig på svenska var ”Ha det bra!” Det var en personal på boendet som skulle sluta för dagen och då fastnade den meningen hos mig. Avslutningsvis ska du få lära dig samma fras, fast på dari, då jag nu önskar att du ska Ha det bra! Jag är snäll, så jag skriver meningen både med de persiska och med de latinska bokstäverna.

    Ha det bra!

    Waqt khosh dashta bashid!

    وقت خوش داشته باشید!