"Mitt liv hänger på detta beslut och så får det gå till så här!"

Blogg

Salaam Sverige!

Denna vecka har jag varit på muntlig förhandling i förvaltningsrätten i Malmö. Mitt fokus har varit inställt på det. Kvällen innan förhandlingen ringer min advokat och berättar att hon inte kan närvara, eftersom hennes mamma är väldigt sjuk. Advokaten meddelar förvaltningsrätten att förhandlingen behöver skjutas fram, men det accepteras inte. Istället sätts det snabbt in en annan advokat, som jag endast hinner träffa 10 minuter innan den viktiga förhandlingen tar vid. Tolken som jag tilldelats var sämre på svenska än vad jag är, så flera gånger övergick jag till att prata svenska direkt med nämndemännen och domaren.

Mitt liv hänger på detta beslut och så får det gå till så här?! När jag pratade med migrationsministern Heléne Fritzon var hon så nöjd med det svenska rättsystemet. Hon sa att det är rättssäkert, men min erfarenhet säger någonting helt annat!

    Under tiden som jag var på muntlig förhandling, var Hamid samtidigt på ett återvändarsamtal på migrationsverket i Kristianstad. Det är ett riktigt knäppt namn på det samtalet, med tanke på att min vän är uppvuxen i Iran och inte Afghanistan dit man vill skicka honom. Nästa vecka ska han ta tåget till den afghanska ambassaden för att hämta ut resehandlingar.

    Jag vill tänka att det inte är så illa som det låter. Hamid uppfyller de krav som är ställda i det nya lagförslaget som handlar om att man kan beviljas uppehållstillstånd med hjälp av studier och arbete. I veckan stöttade även Centerpartiet detta förslag, så vi känner oss något hoppfulla när det gäller hans möjliga framtid här i Sverige.

    Bilderna i detta inlägg visar på olika tillfällen då vi har kämpat tillsammans för att vi ska få stanna i Sverige.

    Att ständigt gå och tänka och inte veta är tortyr.

    Världen lever på hoppet. 

    Dunya ba omid zenda ast! 

                    دنیا به امید زنده است!

    Här målar jag plakat inför en ljusmanifestation.

    Ljusmanifestation på Lilla torg i Kristianstad den 24 november 2016. Vi var cirka 300 människor som visade att vi inte accepterar den tillfälliga lagen.

    Vid flera tillfällen har jag hållit tal för att fler ska förstå.

    Vi har varit på flera skolor och berättat för barn om våra liv. Dessa möten tror jag är viktiga. Här på Fjälkestads skola.

    Jag vill tro att vi kan påverka om vi är många som hjälps åt. ”Tillsammans är vi starka!”

    Amnesti!

    Här säger Heléne Fritzon till oss att Sveriges rättsystem är mer rättssäkert än andra länders. Det hjälper ju inte oss…