"Jag hade inget val. Jag tvingades fly till något säkert land."

Blogg

Salaam Sverige!

Hej och välkomna till vår blogg #salaamsverige som kommer att handla om våra liv som ensamkommande unga i Sverige. Om hur det är att komma till ett nytt land med ett nytt språk, annan kultur, andra traditioner och ibland ett annat sätt att se på livet.

Vi kommer skriva om gamla minnen, om livet idag och tankar om vår framtid. Du kommer att få läsa om det svåra och om det som gör oss glada. Om afghaners situation, i Sverige, i Iran och i vårt hemland.

    #salaamsverige är en blogg som kommer att handla om ovissheten och orättvisor, men även om all den kärlek som vi får.

    Vem är då du som kommer att läsa denna blogg, följa våra liv och tankar?

    Kanske är du intresserad av skilda kulturer och nyfiken på att lära dig mer om andra människor. Om det som är olikt och det som är likt.

    Kanske är du en person som befinner dig i en liknande situation som oss och som då kommer känna igen dig i mycket utav det vi skriver. Kanske blir du stärkt av vetskapen att vi är flera som kämpar tillsammans.

    Kanske är du främlingsfientlig och önskar att vi aldrig kommit till ”ditt land”. Kanske tror du att vi hade ett val, att vi av egen fri vilja lämnade våra familjer som vi älskar och saknar oerhört. Vår förhoppning är att du ska låta oss ge dig möjlighet att öka din förståelse för det okända. Att du ska lära känna oss lite grann och därmed inte se oss som några främlingar längre.

    Vår största erfarenhet är dock att de flesta som vi har mött är vänligt inställda till att vi är här i Sverige. De människorna har fått oss att känna oss välkomna. Vi hoppas även att ni ska fortsätta finnas här för oss, stötta och följa vår blogg.

    Du som läser vår blogg har möjlighet att komma i kontakt med oss genom att kommentera efter inläggen. Berätta gärna vad du tänker, ställ frågor och säg till om det är något du skulle vilja att vi berör och skriver om!

    Vem är då jag? Jo, jag heter Nasir Ahmad Kazimi och är 18 år gammal. Jag kommer från Ghazni-Afghanistan. Ghazni är en av Afghanistans 34 provinser. I nio år gick jag i en privatskola i mitt hemland. Jag var/är väldigt teknikintresserad. Jag brukade prata inför människor i skolan och några gånger var jag programledare under ceremonier som hölls i anslutning till viktiga högtider som vi firade.

    Jag bodde 15 år i Ghazni tillsammans med min familj. Mitt liv i mitt hemland har präglats av krig och oroligheter och jag är uppväxt i kriget mellan talibaner, ISIS och staten. Vi hade ett enkelt liv, alla var glada, men vi var alla ständigt rädda och oroliga för att det skulle hända något dålig med oss, t.ex. finns det krig, bombningar och ett annat problem är kidnappningar. Man kan bli kidnappad i Ghazni. Ibland är det talibaner som kidnappar barn och unga för att utnyttja dem för kriget. Det finns också en maffia som kidnappar människor för att sälja deras kroppsorgan. Och det finns grupper av människor som kidnappar barn för att utnyttja dem för sina sexuella syften.

    Den 4 maj 2015 förstod jag och min familj, att mitt liv var i fara och jag kunde inte bo kvar i mitt hemland. Jag hade inget val. Jag tvingades fly till något säkert land. När jag skulle åka, grät alla i min familj och de kramade mig samtidigt. Min mamma pussade min panna flera gånger. Hon kunde knappt säga ”hejdå och ta hand om dig”. Jag sa hejdå till alla och att de skulle ta hand om varandra. När jag gick ut, svimmade min mamma. Jag ville hjälpa henne, men tyvärr det fick jag inte eftersom jag inte skulle missa bussen. Det kommer jag aldrig glömma. : (

    Under min flykt riskerade jag mitt liv varje sekund. Det fanns tjuvar, poliser och smugglarna med sina vapen. Jag kommer ihåg när jag var på väg till Iran, då stoppades vi av beväpnade tjuvar. De slog oss och tvingade oss att ge dem våra pengar och alla värdefulla grejer som vi hade. På gränsen mellan Iran och Turkiet sköt poliserna mot oss och de dödade fem människor som var med oss och dessutom arresterade de 30 människor.

    En annan hemsk upplevelse hände på vägen till Grekland, då vi skulle ta oss till Grekland med gummibåtar. Det var en kille som jag inte kände som ville stanna i Turkiet, eftersom han var rädd att han skulle drunkna i havet. Men smugglaren tog sitt vapen framför hans ansikte och sa: ”Du har bestämt dig för att fly, nu är det jag som bestämmer här över er. Om du inte vill följa med, då kommer jag att döda dig eftersom jag inte vill förlora mycket pengar på grund av att du är rädd. Ta den här mobilen och ring till din familj och säg till dem att skicka pengar! Efter att de skickat pengar kan du göra som du vill.”

    När man varit med om händelser som dessa kommer det påverka dig fruktansvärt mycket. Man kommer att drömma om det som man har varit med och hjärnan bearbetar det hela tiden. Så är det för mig.

    Ja, nu vet du lite om vem jag är och varför jag hamnade här, i Sverige.

    Nästa vecka kommer ni lära känna min vän, Hamid Akbari. Vi lärde känna varandra på ett HVB hem i Åhus som kallas för Granvillan.