Malin: "Ännu en gång väntar många av mina vänner på besked. De har sökt med hjälp av gymnasielagen – den som ingen vet om den finns"

Blogg

Salaam Sverige, vårt välfärdsland…?!

Örnsköldsvik. Det är över 100 mil dit från Kristianstad. Det är långt. Dit hade man tänkt skicka Nasir samma dag som han fick sitt avslag, två dagar innan hans 18-årsdag. Jag garanterar dig att livet redan är en fruktansvärd katastrof när man får veta. När vi fick veta. Vilken chock det blev. Bubblet ligger fortfarande på kylning och partyhattarna är intryckta i ett skåp.

Samma dag, då Nasir mådde heeelt sanslöst dåligt, då säger god man tack och hej. Samma dag blev han ombedd att packa sina saker. Samma dag måste han alltså lämna det som varit hans trygga hem på Granvillan under cirka två år. Kommunens ansvar tog slut där och då och migrationsverket tog över. “Varsågod, i Örnsköldsvik ska du bo”, sa de.

    Så är det bestämt – kommunen ansvarar för dig fram tills att du får ditt beslut. Om du har tur, och drar en vinstlott, fortsätter tryggheten och du får bo kvar i kommunens regi. Drar du en nitlott är det migrationsverket som “tar hand om dig” och du får en plats någonstans i Sverige, kanske 100 mil bort från det liv som du lyckats bygga upp.

    Katastrofen var, och är fortfarande, ett faktum. Att vi innan den slog ner, hade hittat vänliga paret Nils och Kerstin, dämpade nedslaget något. Deras källare utgör ett EBO. Det är det man kallar för ett eget boende och det betyder att man på egen hand har lyckats hitta ett hem. Hit gick flyttlasset denna mörka dag och det var här vi två dagar senare firade min fina väns födelsedag. En mysig fest, men samtidigt uppblandat med sorg och rädsla för framtiden.

    Att hitta dessa EBO är oftast inte så lätt. Jag blir enormt glad varje gång som jag lyckas och kan ge ett glatt besked till den ungdom som slipper ge sig av på nytt, som slipper flytta in i migrationsverkets boende för vuxna. Våra vänner har fått erfara att här bor människor som ofta mår dåligt. Haidar, en vän, skickade en kväll en film till mig. Jag fick se en man ta tunga droger. Detta är ingen acceptabel miljö för mina vänner. Inte för någon.

    När man har passerat alla instanser i asyllotteriet, jag menar asylprocessen, så är man inte längre asylsökande. Om man då, som Hamid och Javad, söker uppehållstillstånd via den nya gymnasielagen, eller som Nasir, via arbetstillstånd, är de nu istället tillståndssökande. Som tillståndssökande har du ingen som tar ansvar för dig. Ingen ser till så att du har någonstans att sova. Du har ramlat pladask mellan stolarna! Det innebär att Nasir troligtvis hade varit bostadslös nu, om han då, för drygt ett år sedan, tvingats flytta till Örnsköldsvik.

    Ännu en gång väntar många av mina vänner på ännu ett besked. De har sökt med hjälp av den nya gymnasielagen, den som man i Sverige inte vet om man ska tillämpa eller inte. Vi väntar på att Migrationsöverdomstolen och Europadomstolen ska komma fram till beslut. Enligt uppgifter till SVT:s program Agenda, ska beslutet fattas nu fredagen den 28 september! Jag har inte hunnit se programmet ännu, men personligen tror jag att vi får vänta längre innan vi får ett definitivt besked.

    Tanken med denna gymnasielag är att studier ska leda fram till ett arbete som i sin tur ska göra så att du kan försörja dig. Först då kan det bli aktuellt med ett permanent uppehållstillstånd. Då finns det kommuner som Kristianstad, där man låter ungdomarna studera. En förutsättning för att omfattas av lagen. Sen finns det andra kommuner där man inte ges möjlighet till fortsatta studier och därmed har du inte en chans att leva upp till lagens krav. Att hamna i en sådan kommun är alltså förödande.

    Mina vänner väljer därmed att bo kvar, oavsett om de vet ifall de ska lyckas få bo hos en vän ännu en natt, eller ifall de tvingas ut för att sova i en park, kanske på en bänk eller i skydd under ett taksprång.

    Vi är några människor, med representanter från olika föreningar, som tillsammans försöker hitta boende för våra ensamkommande ungdomar i Kristianstad kommun. En lösning tänker vi är fadderhem. På tisdag, den 25 september, ska vi träffas på café David på Norretullsvägen 9, klockan 18.00-20.00. Stadsmissionen kommer att informera om denna boendelösning. Om du är nyfiken och vill veta mer kring detta, är du varmt välkommen denna kväll. Om det passar bättre på FN-dagen, är du istället välkommen till Nosaby kyrka. Då kommer jag att finnas där för att vädja om mer hjälp, för hjälp behövs.

    På denna blogg, Salaam Sverige!, kommer du så småningom att få ta del av de erfarenheter och tankar som familjer, som jag kommit i kontakt med har, efter att ha öppnat upp sina hem. Men redan nu ska du få ta del av Ingegerd Stenbäcks ord. Hon är en pensionerad änka som inte ångrar att hon tog steget att öppna upp sitt hem för en ensamkommande kille. Hoppas att hon hennes önskan går i uppfyllelse – att hon lyckas att inspirera fler!

    Ingegerd Stenbäcks text publicerades i tidningen Dagen.