Malin: "De troende ber om hjälp, kraft och vägledning. Själv vill jag skrika och skaka om hela världen. Varenda människa, som låter detta ske, vill jag ruska om så att de vaknar."

Blogg

”Jag vet inte om du hör mig
Men ber dig om ett svar
Jag vet inte om du lyssnar
På den bön jag har
Ja, jag vet jag är för simpel
Jag ska vara utanför
När jag ser din blick så tror jag
Ändå att du kanske hör”

Min dotter är Lucia i konserthuset. Hon är så självklar där hon står och med ljuvlig stämma framför hon Esmeraldas bön.

Dagens händelse kommer ifatt mig. Trött medmänniska och stolt mamma. Kombinationen gör att det brister.

Morgonen inleddes med ett sms från Ali, min vän som sattes i Åstorps förvar. ”Jag flytt”  Därefter var det tyst. Det gick inte att få tag i honom. Som jag har lärt mig att hata ovissheten.

Flytt. Då jag förstått att det är en deportation på gång, tolkade jag hans ord snarare som att han skulle förflyttas, inte att han rymt och var på flykt. Ryktet säger att det planeras en deportation på tisdag. Att den är tänkt för dem som befinner sig på förvaret i Märsta.

”Gud, hjälp de människor
som är i nöd
Visa din kärlek
och ge dem ditt stöd
Gud, hjälp mitt folk nu
Den stund de finns till
Gud, hjälp de glömda
Jag tror att du vill”

Ali ringer och skriver till mig under luciaföreställningen: ”Hij ja jag flylat till masta” Jag pratar med honom och jag förvånas över hans lugn. Det är Ali. Han är där. Hans feber har släppt, men han säger att han är rädd, att det känns oroligt i hjärtat. Han nämner Gud och menar att det är Guds vilja oavsett vad som nu kommer att hända i hans liv.

Jag känner en viss avundsjuka till denna starka tro. Sådan tillförsikt. Antar att den hjälper min vän att behålla sitt lugn. Han litar på att det som sker är rätt, att allt har en mening. De troende ber om hjälp, kraft och vägledning. Själv vill jag skrika och skaka om hela världen. Varenda människa, som låter detta ske, vill jag ruska om så att de vaknar. Jag ställer mig frågande till om detta verkligen kan vara Guds vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden. Då jag ställt frågan till troende vänner, hur de kan tro på en god Gud som låter detta ske, får jag inga vacklande eller bortförklarande svar. De är så starkt övertygande, så jag undrar vad de vet, som jag inte har fått uppleva.

“Jag ber om kraft
Jag ber om svar
Jag ber om ljus över namnet jag har
En kärleksbön
är allt jag ber
Jag vill att Guds alla änglar ser till det”

Jag vet inte vad jag ska tro. Jag lägger dock inte hela min tilltro till någon annan, något annat. Inshallah/om Gud vill, passar inte mitt sätt att se på min möjlighet att vara med och påverka. Jag kan inte vara passiv. Jag tänker fortsätta handla utifrån det som jag tror på och vet är rätt… Men jag vågar inte chansa. Vill tro att det finns någon. Något. En god kraft. Att det goda ska segra. För säkerhets skull knäpper jag mina händer denna kväll. Tårarna rinner och jag önskar att Gud hör Esmeraldas bön. Min dotters bön, som ikväll även blir min.

“Jag ber för andra
som finns utanför
Ber från mitt hjärta
och tror att du hör
Hjälp du mitt folk då,
de lider just nu
Alla är barn här
Vår fader är du
Hjälpa de glömda
Kan bara…
Du.”

❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋ ❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋❈ ❉ ❊ ❋

En gång i tiden hade Ali en familj i Pakistan. Den finns inte längre. Nu har han en ny familj i Sverige. Han har lagkamrater, klasskamrater och vänner. Han har ett liv! I Afghanistan finns en stor risk att hans liv tas ifrån honom. Låt honom leva!