"Men mamma, dom har ju inte sina föräldrar här."

Blogg

I morse hissades flaggan hemma hos oss då det idag är 14 år sedan som sonen Nils Malcom föddes. Grattis till honom och grattis till oss som har fått vara i hans liv ännu ett år! Malcom sprider mycket kärlek omkring sig och han är en människa som bryr sig om andra. Om detta ska veckans inlägg handla om.

Det var kanske för tre år sedan som denna gulliga, men också sorgliga berättelse ägde rum. Jag var på jobbet när min telefon ringde. Det var min son. ”Mamma, du får säga till dom! Här finns några på bussen som inte använder säkerhetsbälte.” Samtidigt som jag uppskattar hans omtanke om andra, tänkte jag att den kan skapa trubbel för honom. Alla uppskattar inte att bli tillrättavisade, så jag sa: ”Det är snällt av dig, men låt deras föräldrar ta hand om det. De får uppfostra sina barn, så gör vi det bästa vi kan med dig och din storasyster.”

Därmed kunde man ju trott att historien tog slut och att Malcom skulle nöja sig med detta, men nej, inte alls. ”Men mamma, dom har ju inte sina föräldrar här. Det är våra vänner på Aspvillan.” Malcom gav därefter luren till en av killarna. Jag tror att det var Yasin som fick höra min vädjan om att använda bälte, att de ska vara rädda om sig. Han försäkrade mig och Malcom om att de skulle göra som vi önskade och samtalet tog slut.

Möjligen tyckte ungdomarna att vi var lite jobbiga… eller var de bara glada för att någon såg och brydde sig. Det är väl det som kallas för kärlek och omtanke?

Jag är glad för att min familj, till viss del, delar mitt engagemang för de ensamkommande. Här foton tillsammans med killarna från Aspvillan samt Malcom & Nasir i full fart på vattenskotern.

Ikväll, vid solnedgången, kommer flaggan att halas. Vår stora förhoppning och innerliga önskan är att den snart ska få vaja stolt i skyn igen…

… då vår vän, Nasir jan, sannerligen har väntat länge nog.