Blogg

Nasir: "Ghazni, min hemstad, står i lågor – och hela tiden undrar jag hur min familj mår och var de är"

Salaam!

Ghazni, min hemstad står i lågor. Ghazni är inte längre känt för sina historiska och kulturella platser och byggnader. Vissa av dessa har förstörts på grund av många års krig. Ghaznis gamla stad var en fin plats för utflykter. Dit brukade jag ofta åka tillsammans med vänner och min familj.

Ett tidigare populärt utflyktsmål var den gamla staden i Ghazni. Nu har flera byggnader förstörts här.

Som så många gånger förr, undrar jag hur min familj mår och var de är. Jag tänker på dem jämt och saknaden är oerhörd.

Förra torsdagen, på kvällen den 9 augusti, attackerade hundratals talibaner Ghazni från fyra olika håll. De började med att förstöra polisstationerna och döda poliserna. Därefter brände de ner offentliga platser samt privata affärer. Många bilar, 60-70, körde mot Ghazni. Tanken var att dessa säkerhetsstyrkor skulle hjälpa Ghaznis invånare. Tyvärr var det svårt för bilarna att ta sig fram tillräckligt fort. Detta eftersom talibanerna hade placerat ut minor samt stoppade fordonen när de försökte ta sig fram. Under detta krig har många privata hem träffats av raketer runt om på olika platser i Ghazni. Kanske även mitt.

Sjukhuset är fullt med kroppar, många döda. Alla rum är fulla, så även korridorer får användas. Talibanernas, soldaternas och civila människors kroppar ligger fortfarande kvar på stadens gator. Människor i Ghazni berättar att staden stinker på grund av alla lik. Röda Korset är på väg mot Ghazni med 200 likkistor. Kistor som behövs.

Många människor, som bor utanför Ghazni, är naturligtvis oroliga för sina nära och kära – för sina familjer. Jag också -alltid! Man försöker ringa och få kontakt med dem, men det enda vi hör är “numret som du har ringt är inte tillgängligt just nu, försök igen senare”. Det är omöjligt för andra att förstå hur oroande och störande det är att höra detta meddelandet flera gånger om dagen. Att inte hitta. Att inte veta. Människorna i staden har inte tillgång till internet, så man hoppas ju att det är därför som man inte lyckas att få kontakt. Självklart tänker man att det kan vara så att man aldrig nånsin igen får något svar…

Även el, vatten och mat saknas. Förhoppningsvis har de flesta av civilbefolkningen sökt skydd i sina hem. Men, som sagt, ditt hem kan bli sönderbombat. Talibaner kan komma hem till dig, för att låta kriget utspela sig från ditt hus. Mat och vatten kommer att ta slut, så man måste ge sig iväg hemifrån. Det är detta vi tänker på, som har människor som vi älskar, mitt i detta krig. Vi följer, med skräck, nyheterna noga och kollar konstant Facebookflödet. Det är det första vi gör när vi vaknar på morgonen. Vi gör det jämnt. På dagen. På kvällen. På natten.

Ghazni har omvandlats till en förödelse. Hundratals personer dödades och hundratals är skadade. Det är inte bara i Ghazni som detta sker. Afghanistan är livsfarligt! Varför syns det och hörs det så lite om det i svenska tidningar, radio och TV? Varför måste vi följa utländska nyheter för att hålla oss uppdaterade? Hur kan man i Sverige påstå att Afghanistan är ett säkert land?! Afghanistan är klassat som världens näst farligaste land. Ingen ska påstå att det är tryggt att leva där. Det är hit, till Ghazni, som migrationsverket, i beslutet, har sagt att man ska skicka mig. Är det här jag ska leva mitt liv? Hur överlever jag här?