Nasir: "Min mamma gör så mycket för min skull. På grund av henne kommer jag aldrig någonsin att ge upp."

Blogg

Om det bara hade handlat om mig, då hade jag gett upp för längesen. Det eftersom jag är trött på livet här i Sverige. Dagarna är alla likadana. Det händer samma sak varje dag. Min mamma är min anledning till att jag fortsätter att kämpa.

För att du nu ska förstå mig, tänker jag att du måste känna till att min mamma är en väldigt religiös människa. Hon tror på Gud och hans makt.

När jag, för fyra år sedan, tog mig till Europa, då hade jag ingen kontakt alls med min familj. Senare fick vi kontakt med varandra. Då kändes det som om jag vore den lyckligaste personen i hela världen.

Vid ett tillfälle, när jag pratade med min bror, bad jag honom gå till ett annat rum så att vi skulle kunna prata ostört, så att ingen skulle kunna höra vad vi sa till varandra. Jag frågade: “Hur mår mamma?” Först svarade han att de alla mådde bra och att jag inte skulle oroa mig för dem. Det svaret hade jag förväntat mig, då jag visste att han inte ville säga något som skulle göra mig upprörd. Jag insisterade och fick honom att berätta vissa saker. Han berättade att vår mamma saknar mig mycket och att hennes hjärtproblem hade försämrats. Hennes tro hade fått henne att regelbundet besöka en religiös plats. Under 40 dagar gick hon barfota till denna plats, vilket gav hennes fötter mängder med fula ärr. Min bror berättade också att mamma städar i moskén varje fredag och att hon delar ut mat till behövande. Allt gör hon för att hon tror att Gud ska höra hennes böner, då hon utför goda handlingar.

Mamma har alltid sagt till oss barn, att vi ska kunna ta oss fram i livet utan några problem. Hon säger att Gud aldrig ignorerar hennes böner. Än idag säger hon att jag kommer att lyckas och att Gud alltid är med mig.

Jag är inte säker, men möjligen var det just hennes böner som gjorde att jag överlevde när jag passerade gränsen mellan Afghanistan och Iran. Där stoppade tjuvar oss och en del av vår grupp kidnappades. På gränsen mellan Iran och Turkiet hade jag också tur som överlevde, eller var det kanske mammas tro som räddade mig? Poliserna sköt mot oss. Fem från vår grupp blev dödade. Jag klarade mig.

Min mamma gör så mycket för min skull. Hon tror på Gud. Hon tror på mig och min framtid. Jag vill inte att hon ska känna sig misslyckad. På grund av henne kommer jag aldrig någonsin att ge upp.