Salaam! Låt oss möta Mahmood inför hans stora resa

Blogg

Salaam Iran!

I bilen, på väg mot flygplatsen, frågar jag Mahmood om han kommer att be sin pappa tillaga någon favoriträtt. Mahmoods ögon blir först stora av förvåning och sedan fulla av värme och minnen. ”Pappa visste inte ens hur man tänder gasplattorna. Jag visade honom hur han skulle kunna värma maten, då jag var iväg och jobbade, men han tog den alltid direkt från kylskåpet och åt den kall.”

    Mahmood har dykt upp här på bloggen Salaam Sverige! vid tidigare tillfällen. Dock har han aldrig blivit ordentligt presenterad. Hm. Det är så lätt hänt att man presenterar en annan människa utifrån vad den personen har upplevt. Det är enkelt. Jag känner till Mahmoods uppväxt och historia. Då skulle jag till exempel kunna berätta följande:

    Mahmood var väldigt liten då han och hans familj tvingades fly från Afghanistan och därefter levde ett liv som papperslösa i Iran. Han hade därför ingen möjlighet att gå i någon skola, utan det var en grannfru som lärde Mahmood att läsa och skriva. Redan som 7-åring fick Mahmood börja arbeta. Han skjutsades tidigt på morgonen ut till landsbygden där han plockade äpplen, körsbär, päron och potatis. På vintern arbetade han i en affär.

    Egentligen är det inte alls denna bild av Mahmood som jag vill att ni ska få ta del av. Men hur ska jag kunna förmedla hans små egenheter och andra inre egenskaper som gör Mahmood till just Mahmood? Jag frågar min son: ”Hur skulle du beskriva Mahmood?” Han svarar: ”Snäll och omtänksam.” Jag fortsätter; ”men om du skulle beskriva hur han är när han blir lite sådär gulligt generad, vad säger du då?” Min son förstår direkt vad jag syftar på och härmar vår väns något försiktiga sätt då han kan bli lite blygsamt obekväm. Sonen och jag konstaterar att vissa saker är svåra att sätta ord på. Det är väl det som är gåvan med att ha en vän tänker jag. Du får helt enkelt hålla tillgodo med en beskrivning av Mahmoods liv.

    Vidare kan jag då berätta att när hans mamma dog kändes allt hopplöst för Mahmood och det var då som han bestämde sig för att lämna sitt liv i Iran. Utan att säga något till familj, släkt eller vänner, gav han sig iväg, gåendes, över iranska snöklädda berg. Denna första etapp skulle, enligt smugglarna, ta ett par timmar, men i realiteten tog det 13 timmar. Livsfarlig gummibåt, buss, tåg och inte minst långa sträckor till fots tog honom längre och längre norrut genom i Europa. Som 15-åring hamnade han i Sverige. Här har han endast fått tillfälligt uppehållstillstånd eftersom han hade oturen att komma några dagar efter det dödsviktiga datumet, den 24 november år 2015.

    Här har Mahmood satsat på utbildning. Redan på Slussen utmärkte han sig genom att vara imponerande duktig på att prata svenska. På Österänggymnasiet har han även där väckt stor beundran, vilket markerades genom ett stipendium med översvallande beröm för såväl kämparanda som fint kamratskap. På stipendiet står det bland annat: “Mahmood är snäll, omtänksam och populär bland klasskamrater och har alltid ett trevligt och respektfullt sätt mot alla.” Så, som du förstår, är vi som känner Mahmood tacksamma för att ha en vän som honom.

    Denna dag är Mahmood alltså på väg tillbaka.Tillbaka till en pappa som inte fick möjlighet att ta farväl av sin son. Vår vän har längtat och sett framemot denna dag väldigt länge.

    På Kastrups flygplats checkas Mahmood in och vi tar trappan upp där säkerhetskontroll och passkontroll finns. Ytterligare en gång går vi igenom hur det funkar och förklarar att turbulens på flygplan är normalt. Mycket är nytt när man ska flyga för första gången. Och tänk – vilken resa han har framför sig!

    Av: Malin Fahlborg