Hamid: "Du måste väl förstå att det inte är rättvist?"

Blogg

Hej mina kära bloggföljare!

Jag önskar att jag kunde skriva om fotbolls-VM, sommarskola och sköna dagar på stranden i Åhus, men mina tankar går till mina kära vänner som har det svårt. Idag tänker jag därför skriva om min kompis Nasir och hans situation. Nästa vecka vill jag att ni ska få veta mer om min lilla vän Ruhullah.

Ni som har läst bloggen tidigare vet varför Nasir inte berörs av den nya möjlighet som den nya gymnasielagen ger. Det handlar om två dagar – han fick sitt besked som minderårig, vilket borde betyda något positivt. Men inte i hans fall.

    Ni läsare vet däremot inte om att Nasirs handläggare, på Migrationsverket, gick på semester, så att ingen muntlig överlämning gjordes till beslutsfattarna. Handläggaren och advokaten var båda hoppfulla och sa till Nasir att han, typ, kunde känna sig lugn. Utan denna mänskliga överlämning fattades ett tragiskt avslag.

    Ni vet nog nu att Migrationsverket ska försäkra sig om att det finns ett ordnat mottagande då man fattar ett beslut om utvisning av minderårig, men att man endast antog detta. Både Nasir och vår vän Malin har träffat migrationsministern Helene Fritzon, som då sagt att ingen skickas som minderårig utan att man säkert vet att det finns någon som tar emot. Detta verkar bara vara påhitt. Två dagar senare behöver man inte ta denna hänsyn längre och man gör det inte heller.

    Då. När de påstod att någon kunde ta emot i Afghanistan, sa man också att Nasir borde kunna ta sig hem trots farliga vägar. Detta motiverade man genom att säga; att eftersom man inte visste när Nasir skulle göra denna resan, så kunde man inte heller säga att det var alltför farligt att resa på dessa vägar just då. Men tänk! Det förståndiga borde väl ändå vara att säga; att eftersom vi inte vet när du ska göra denna resan, kan vi inte heller försäkra oss om att den är tillräckligt säker, därför ska du låta bli!

    Hans advokat hade ju inte möjlighet att vara med och stötta honom under hans muntliga förhandling. Förhandlingen gick inte att ställa in, utan Nasirs advokat ersattes av en annan som inte tog sig tid att förbereda Nasir. Advokaten blev erbjuden skjuts, för att på så sätt hinna prata med Nasir. När advokaten inte ville det, undrade Nasir och Malin om de då istället kunde ha sällskap på tåget, vilket han också tackade nej till. Inte särskilt konstigt, antar att advokaten behövde tiden för att försöka hinna sätta sig in i, för honom, ett helt nytt ärende. Denna nya advokat brydde sig inte om att tolken inte alls var särskilt skicklig, utan kommenterade detta i pausen med att han hade “varit med om sämre.”

    Nasir hade hittat ett klipp på YouTube som tydligt skulle hjälpa honom att ytterligare förklara hans flyktväg undan talibanerna. Detta klipp skickades som länk till Förvaltningsrätten inför den muntliga förhandlingen. Vad han inte fick veta var att detta klipp skulle man ha med sig på USB-minne, annars kunde man tydligen inte visa det och användes därför inte heller till Nasirs fördel.

    Ni vet, sedan innan, att en av nämndemännen var nämnvärt trött under förhandlingen. Han var en av dem som var med och påverkade Nasirs möjlighet till uppehållstillstånd.

    Ni känner även till att Nasir kombinerar arbete och studier för att kunna söka uppehållstillstånd via arbete, men att den möjligheten precis har tagits ifrån honom för att man har ändrat sig och påstår nu att passet inte längre är äkta. Detta gör man efter att man har hittat information som säger att fingeravtryck brukar lämnas när man hämtar ut passet och inte när man ansöker. Nasir sökte och hittade därefter information som stödjer hans passförfarande – att det visst förekommer att fingeravtryck lämnas redan vid ansökan. Dessa dokument är från afghanska myndigheter, ett departement. Självklart begär han, att denna viktiga information ska översättas från dari till svenska, vilket inte görs. Hur kan man låta bli och ändå fatta ett beslut?! Han bad även Migrationsdomstolen om att låta afghanska ambassaden undersöka hans pass för att intyga att det är äkta. Han ville också få brevet från talibanerna bedömt samt hans tazkira. Han vill bevisa att alla dokument är äkta. Inget av detta gjordes. Han åkte därför, tillsammans med mig, till Migrationsverket i Malmö i förra veckan, för att få ut sitt pass. Detta för att sen själv kunna åka till ambassaden i Stockholm för att låta de studera och bedöma äktheten. På Migrationsverket vägrar de att lämna ut hans pass. Inte heller hans tazkira, som han fick som 10-åring, får han ut. Inte ens en kopia.

    Trots denna motvilja, att låta Nasir bevisa sanningen, åkte han i veckan upp till vår huvudstad för att besöka den afghanska ambassaden. Som tur är har Nasir scannade kopior på sina original, sedan tidigare, som kunde granskas. På ambassaden sa man sedan att man inte alls tvivlar på Nasirs identitet och man intygar att hans pass är äkta. Detta har han nu intyg på samt ytterligare ett intyg från afghanska myndigheter där det tydligt framgår att Nasir är Nasir och att hans pass är äkta. Detta senare ska han nu låta någon auktoriserad tolk översätta till svenska.

    Just det! Ni vet kanske inte heller, det allra viktigaste av allt, att Nasir har asylskäl och att han kan bevisa detta med både hotbrev från talibaner och med ett brev från rektorn från skolan i Ghazni, som intygar att det som hänt har hänt. Detta brev glömde advokaten, för övrigt, att lämna in till Migrationsverket inför det första, och viktiga, beslutet. Nasir valde inte att lämna sitt liv i Afghanistan. Han hade inget val. Att återvända vore alltför farligt! Hans namn står på talibanernas lista och de har skrivit att han ska få sitt straff.

    Nu när du vet allt detta måste du väl förstå att det inte är rättvist? Nu måste även svenska myndigheter erkänna min väns existens. Nasir har all rätt att beviljas uppehållstillstånd i Sverige! Sverige är, enligt lag, skyldiga att skydda honom.