Hamid: "Vad kommer hända med honom, min fina vän?"

Blogg

Salaam!

Som jag skrev tidigare, så vill jag även berätta om min vän Ruhullah. Vi bodde nästan två år tillsamman med ca 15 andra killar på Granvillan i Åhus. Han har en krokigt situation, som min, eller värre. Han kom innan den 24 november 2015. Han kom, den 21 november, eller möjligen lite tidigare, till ett tillfälligt boende i Malmö. Han var 13 år när han registrerade sina fingeravtryck hos Migrationsverket den 29 november. Det betyder att han inte har någon nytta av den nya lagen – han registrerades fem dagar för sent.

Det var inte hans fel att han hamnade på fel sida om detta viktiga datum. Det var Migrationsverket som hade för mycket att göra och därför inte kallade honom för registrering, och den första korta intervjun, förrän då.

    Den här dagen, som han registrerades på Migrationsverket, upplyste Ruhullah personalen om att han kommit till Sverige tidigare, men det brydde de sig inte om och Ruhullah visste ju inte då hur avgörande dessa fem dagarna skulle bli. Ingen förstod då hur Sveriges migrationspolitik skulle förändras, att man skulle göra en tvärvändning från en välkomnande öppen famn till gränskontroller med en inställning om att lyckas utvisa så många som möjligt.

    Migrationsverket gav Ruhullah avslag på asylansökan den 17 november 2017. I samband med beskedet skrevs han även upp i ålder. Han blev tre år äldre, sånär som på 12 dagar. Detta snabba åldrande baserades på åldersbedömningen som genomfördes på honom.

    Inför att Rättsmedicinalverket tog över dessa åldersbedömningar, så sa man att de två olika undersökningarna skulle bedömas tillsammans. Istället har det blivit så att om en av undersökningarna visar på att man kan vara äldre, så är det den man tar fasta på. I Ruhullahs fall så visade tänderna att han var yngre än 18 år, medan knät visade att han kunde vara över 18 år. Fem läkare uttalade sig därefter. Två sa att han var yngre än 18, två sa äldre, och den femte läkaren sa att Ruhullah kunde vara äldre än 18, eller yngre – att det var omöjligt att avgöra. Därefter bestämdes det att han var 18 år. Att vara 18 år, eller äldre då man får sitt första avslag, är ju ett av de krav, som ska uppfyllas för att kunna ansöka om uppehållstillstånd med hjälp av den nya lagen. Så där fick han “hjälp”. Kan ju nämnas att denna åldersbedömning inte gjordes när Ruhullah precis kommit till Sverige, utan i anslutning till att beslutet fattades. Han hade således blivit äldre även på naturlig väg.

    Flera läkare har själva kritiserat dessa metoder. Nu senast skriver 
Pouya Ghelichkhan, som är ST-läkare inom akutsjukvård i Uppsala i Läkartidningen: “Som av en händelse tillhör den grupp vi fått i uppdrag att mäta, granska eller kategorisera än en gång samhällets svagaste och mest utsatta – de människor vi förmodligen borde ta i försvar. »Lappar«, »tattare«, långtidssjukskrivna, flyktingar, sexuellt avvikande eller »lösaktiga« – alla har de känt av den fruktansvärda stigmatisering det innebär att ifrågasättas av en läkarkår som springer myndigheternas ärenden. Genom att inte, utifrån en principiell ståndpunkt, ta bestämt avstånd från åldersbestämningar av asylsökande kommer vi att skriva ett nytt kapitel i denna skamliga historia.”

    Nu har jag lärt mig ett nytt ord – stigmatisering. Det betyder att någon pekas ut som typ annorlunda i jämförelse med andra. Så var det ju även för mig i Iran. Vi hazaras pekas ut där, som en folkgrupp som är avvikande och med lägre människovärde och med mindre rättigheter. Läkaren menar kanske att vi ensamkommande blir diskriminerade och anses avvikande även här i Sverige i och med åldersbedömningarna?

    Ruhullah är nu mycket orolig. Han har pratat med sin god man och advokat, men de säger att de inte kan hjälpa honom. Det finns inga bevis som styrker att han kom till Sverige innan den 24:e, utan det verkar vara registreringsdatumet som gäller. Jag vet inte heller hur han ska kunna bevisa sin riktiga ålder.

    Vad kommer hända med honom, min fina vän? Vad kommer att hända med mig och mina vänner?