Malin Fahlborg: "Alla nya möten har gett mig nyckeln till en helt ny värld"

Blogg

Hej… jag menar naturligtvis salaam!

Jag är medveten om att du vill ta del av Nasir och Hamids liv. Inte mitt. Då mina vänner har så otroligt mycket annat som snurrar i deras huvuden, bestämde vi att de får pausa bloggskrivandet denna vecka. Så om du väljer att läsa vidare, kommer du att få veta på vilket sätt mitt liv har påverkats, efter att ha mött Nasir, Hamid och alla våra gemensamma vänner.

Mötet med er

    Det känns som en evighet sedan, som jag fick höra talas om att man planerade att öppna ett boende för ensamkommande unga i närheten av mitt hem. Det känns som det är ett helt liv sedan dess, vilket det på sätt och vis också är. Mitt liv har förändrats oerhört. På gott och ont. Mest på gott.

    Mitt möte med er har gett mig ett nytt perspektiv på mitt liv. Förut kunde jag förundras över min brist på att känna. Jag minns speciellt en kväll i Paris. Jag går längs med Seine tillsammans med min familj som jag älskar. Eiffeltornet lyser i bakgrunden och allt är helt perfekt. Men ändå inte. Varför känner jag ingen glädje? Jag vet inte svaret på min fråga, men tror att det berodde på att jag tog allt för givet. Bortskämd med att ha det så bra, fanns det kanske inte plats för uppskattning längre. När viktiga saker, som kärlek och trygghet, blir självklara la jag istället tid på triviala saker som att damma golvlister och välja rätt färgkulörer på kuddarna i soffan.

    Nu vet jag bättre. På gott och ont.

    Jag gjorde listor på roliga saker jag ville göra tillsammans med er. Vi red på hästar, målade tavlor, restaurerade möbler, lagade bolani, åkte skridsko, tränade tabata, firade jul, lekte lekar, dansade till afghanska rytmer, byggde drakar, bakade chokladtårtor, kanelbullar, lussekatter, pepparkakor…

    Jag vet inte när det hände; när allt det glada och hoppfulla byttes ut mot förtvivlan och hopplöshet. Plötsligt var det helt andra saker på vår gemensamma agenda. Vi förberedda oss inför intervjuer, letade upp längdkurvor, ansökte om pengar för åldersbedömningar, ordnade manifestationer, sittstrejkade, vädjade om att människor skulle öppna upp sina hem, skrev verkställighetshinder, målade plakat, besökte ambassaden, gick på muntlig förhandling, tog farväl…

    Vissa dagar är oerhört tunga. Jag kan då ställa mig frågan om jag ångrar att jag blivit involverad i så många liv, i så många människoöden. Förut svarade jag med ett tveklöst nej. Jag är så oerhört tacksam för att jag har fått möta er och fått bli er vän. Ni berör mitt innersta och berikar mitt liv. Ni har gett mig nyckeln till en helt ny värld. Till en värld med en annan kultur. Ni har visat mig ett annat sätt att uttrycka sig och vara mot varandra, än vad jag är van vid. En ödmjukhet och respektfullhet som är beundransvärd. Ni har visat mig ett annat sätt att se på livet, där ingenting är självklart. Därmed har jag även fått nyckeln till mitt inre, där jag inte längre lägger märke till de dammiga golvlisterna. Där jag fokuserar på det som är betydelsefullt. Det som är viktigt. Riktigt.

    Mitt svar är inte längre lika självklart. En tvekan finns där. Jag är livrädd för att jag nu känner för mycket, är för engagerad. Min tillgång till mitt känsloliv är inte längre bara på gott. Det gör ont när det gör ont i er.

    Nu önskar jag inget hellre än att ni ska få tillgång till min värld. En värld där ni är självklara. Där ni är välkomna. En värld där ert liv inte längre är satt på paus. En värld där ni vågar tro på en ljus framtid. Där ni kan börja leva!

    Jo, förresten. Vi vill slutligen passa på att välkomna dig till en fotbollsfest som äger rum den 6 juni, på Sveriges nationaldag. Då spelas Tillsammans Cup, vilket innebär att nyanlända och etablerade svenskar kommer att spela fotboll tillsammans i mixade lag. Det kommer även att finnas aktiviteter för barnen samt musikunderhållning. Så, kom till Nosaby idrottspalats, med start klockan 10.00. Vi ses!

     // Malin Fahlborg