Malin: "Nyligen fick begreppet hemma en ny innebörd för mig. Vad betyder hemma för dig?"

Blogg

Nej, Nasirs besked har inte kommit ännu. Vi väntar fortfarande. Under tiden kan du fundera på – vad är hemma för dig?

Min familj hinner knappt landa i ett nytt land, förrän vi kallar vår semesterbostad för hemma. Likväl känns det inte som det. Redan efter några dagar saknar vi köttbullarna och potatismoset som, för ett tag, har blivit utbytta mot exempelvis paella och pad thai.

Förra midsommarafton var vi i Spanien. Då denna högtid tillhör mina absoluta favoriter, missar jag den gärna inte. Därför gjorde vi vad vi kunde för att försöka få till lite av den härliga midsommarkänslan. Min man rullade köttbullar. De smakade inte “svenskt” och var dessutom alldeles rosa. Jag plockade blommor i trädgården som ställdes på midsommarbordet. Det var fint, men det går inte att jämföra med de blomsterkransar som vi brukar sätta på våra huvuden. Ingen nappade på mitt förslag om att vi skulle dansa små grodorna. Suck! Det är bara att konstatera – det är svårt att skapa en riktig midsommarkänsla, sittandes vid poolkanten flertal mil hemifrån.

    Rosa köttbulle – ett tappert försök till midsommarfirande utomlands.

    Midsommar – när den är som bäst!

    Jag frågar Yonus, en vän till oss, vad som är hemma för honom. Människorna är de som är viktigast, berättar han. Han beskriver personal på HVB-hemmet Aspvillan, och värdesatte då dem som inte endast såg dagarna på boendet som ett arbete. Det skulle finnas utrymme för det som var kul, inte bara regler och jobb. På skolan nämner Yonus vännerna och personalen, de som bryr sig om. De vuxna som behandlar honom som om han vore deras eget barn, det är de som får honom att känna sig som hemma.

    Yonus, nära Söderportskolan och vid  Aspvillan – två viktiga platser för vår vän.

    Att familjen är oerhört viktig för Nasir har jag för längesen konstaterat. Ändå är det inte så att familjen, endast, skulle få Nasir att känna sig som hemma. Hemma för honom är så mycket mer. Exakt vad han menar med det har han svårt att sätta ord på, iallafall de svenska. Han ska berätta för mig… och kanske berättar vi senare även för dig.

    I lördags fick jag en ny påminnelse om hur lyckligt lottad jag är. Begreppet hemma fick en ny innebörd för mig.

    ”Kan du lova mig att jag kommer bli helt återställd?” Sonen har fått en rejäl hjärnskakning. Han upprepar samma få meningar om och om igen. Närminnet fungerar inte, så han minns inte vad han just har sagt eller vad han har varit med om. Vurpan med snowboarden, samt åkturen på snöskotern, är utraderade från hans minne.

    Vi hamnar i en liten sjukhussal på akuten i Torsby. Timmarna går och med den kommer vår ”gamla” fina Nils Malcom mer och mer tillbaka till oss. Vi förstår att vi kan svara ”ja” på hans fråga – han kommer att bli helt återställd. Maken muttrar en del över den långa väntan och dottern över den förlorade mellofesten vi skulle haft tillsammans med vännerna i den hyrda stugan. Jag bryr mig föga om det. För min del känns det som om jag skulle kunna ligga skavfötters med sonen i det kala opersonliga rummet i resten av mitt liv. Så länge hela min lilla familj är samlad och jag vet att vi alla snart mår bra igen, då är jag nöjd. Det är mitt hemma.