Nasir: "Det hade varit bäst om vi kunnat lära känna nya svenska vänner"

Blogg

Salaam SVERIGE! 

I onsdags firade vi Sveriges nationaldag, genom att spela fotboll i Tillsammans Cup på Nosabys idrottsplats. Jag och Hamid, med ett par andra kompisar från Åhus, åkte till Hammar och därifrån skjutsade vår vän Malin oss till fotbollsplanen. Dagen inleddes med den svenska nationalsången som sjöngs av elever från musiklass 8C från Fröknegårdsskolan. Därefter fick varje person, som skulle spela, en varsin lapp. På varje lapp stod det olika nummer och vi blev indelade i lag utifrån dessa. Tanken med denna indelning var att vi skulle spela tillsammans med några som vi inte känner, så att vi skulle lära känna nya vänner. Men jag känner nästan alla som var med och spelade i cupen.  

 Tanken med tillsammans var alltså att integrera, men det blev inte riktigt så. Det var så att min vän Malin skulle ordna hälften av spelarna, som var vi ensamkommande, medan några andra skulle ordna så att vi kunde få spela tillsammans med ”svenskar” och förhoppningsvis lära känna några nya ungdomar. Malin lyckades bäst, för jag såg ingen svensk ungdom på planen. Fast det var väldigt lyckat ändå! Vi fick ju vara tillsammans med våra vänner. En del hade inte träffats på ett tag, eftersom vi har blivit hänvisade till olika platser. Så det var jättekul att träffas igen.  Det var en underbar dag. Jag hade jättekul med mina vänner. Det blev mycket skratt, skoj och snack.

    Dock hade det varit bäst om vi hade kunnat lära känna nya svenska vänner. I andra situationer, t.ex. i skolan, är det lite svårt att lära känna och integreras med svenskar. I skolan går vi inte i samma klasser som de som är etablerade och födda i Sverige. Det gör att det blir ännu svårare. Vi afghaner vill lära känna många. Nästan alla afghaner, som bor i Kristianstad, är mina vänner. Fast jag har bara ett fåtal svenska vänner. 

    Jag har märkt att det är lite skillnad på hur det är här, om jag jämför med hur det var i mitt hemland. I Afghanistan, när vi åker kollektivt, då hälsade vi alla på varandra och snackade med varandra. Däremot i Sverige sitter alla med hörlurar på bussen och ingen snackar. Personen som glömmer att ta med sina hörlurar, kommer att ha det tråkigt på bussen. En annan sak jag har förstått är att man helst ska planera om man vill träffas. I Sverige, om man vill träffa någon, så ska det bestämmas lång tid på förhand. I Afghanistan hälsade vi på och besökte varandra utan att meddela innan. Vi var nog mer spontana. En annan sak som är lite konstig för mig är avståndet mellan människor på busshållplatser, då man väntar på sin buss. Alla står tre meter ifrån varandra. Allt detta som jag har berättat är kanske anledningar till att man inte tar kontakt med någon annan som kommer från ett annat land. Vi är vana vid och uppväxta på olika vis.

    Jag minns hur vi firade nationaldagen i Afghanistan. Den firas den 19 augusti. Det var denna dag, år 1919, som Afghanistan vann ett krig mot Storbritannien. Det är till minnet av denna självständighet, som gör att man firar just denna dag. Det gör man tillsammans med provinsens guvernör och andra politiker. Det är många män som dansar, sjunger och går runt i den centrala delen av provinsen. Andra människor kommer och tittar på. Sedan går alla till provinsens samlingsplats. Där håller många kända människor tal. Det händer många aktiviteter. Vissa provinser, där det inte finns några talibaner, där får även kvinnorna ta del av nationalfirandet.

    Slutligen vill jag berätta att man i torsdags, den 7 juni, hade en omröstning i Sveriges riksdag angående möjlighet för fler ensamkommande ungdomar att få stanna i Sverige. En majoritet röstade ja, vilket kommer ge en del av de ensamkommande en ny chans till uppehållstillstånd. Lagförslaget ska alltså bli en lag som börjar gälla från den 1 juli. Jag är glad för deras skull, de som kan bli räddade på detta vis. Hoppas och tror att Hamid och Javad härmed ska få uppehållstillstånd i Sverige så småningom! Mer om detta får du veta den 8 juni, om du lyssnar på Sveriges Radio P4 Kristianstad, då Hamid, Javad och Malin kommer att berätta mer.

    /Nasir Ahmad Kazimi