Nasir: "Nawroz är årets första dag. Då tältar de flesta ute i naturen, på sluttningarna vid bergen. Där dansar och spelar alla tillsammans och barnen leker."

Blogg

Salaam Nawroz!

Nawroz är årets första dag, den dagen som inleder våren. Nawroz är dagen då solen är tillbaka för att lysa upp och värma jorden samt ge värme till människors hjärtan. I Afghanistan firas Nawroz på ett magnifikt sätt. Människor dekorerar sina hus och städerna smyckas. Glädjen denna dag är väldig stort.

Firandet börjar egentligen redan tre-fyra veckor innan. Då börjar människor att köpa sina nawroz-kläder och startar den traditionella storstädningen. Människor brukar säga att man måste städa två områden innan Nawroz. Man börjar med att städa huset och runt om det. Sedan ska man även städa sitt hjärta. Med detta menar man att man ska glömma och rensa bort alla tråkiga saker och ondskan från sitt hjärta.

    Sista natten av året tillbringar familjen tillsammans, sida vid sida. Alla måste vara hemma. Vi lagade familjens favoritmat, njöt och kände väldigt stor glädje. Jag vet inte hur de familjer, som saknar en eller flera av sina familjemedlemmar, spenderar denna natt. Kanske blir det istället den allra tråkigaste natten någonsin för dem.

    På nyårsdagen hålls det nyårsbön i moskén. Efter bönen kommer alla hem. Familjemedlemmar tar på sig sina nawroz-kläder. Föräldrarna önskar sina barn ett Gott Nytt År. Barnen pussar föräldrarnas händer och så önskar även de sina föräldrar detsamma – Nawroz Mobarak. Därefter får barnen pengar som en gåva från sin far. Att få gåvan eidi är det man som barn verkligen ser fram emot och längtar efter.

    Denna dag tältar de flesta ute i naturen, på sluttningarna vid bergen. Där dansar och spelar alla tillsammans och barnen leker sina barnsliga lekar. De mest kända lekarna på nyårsdagen är äggkrig och så flög vi med våra drakar. Att ha krig med ägg är roligt för alla, stora som små.

    Nawroz är en av de viktigaste traditionerna i de persisktalande länderna. Att vara i Sverige och fira högtiden går inte att jämföra med den som vi firat tillsammans med våra familjer. För att ändå behålla vår fina tradition, och med hopp om att försöka njuta av nyårsfirandet, samlades många afghaner tillsammans i en lokal i Vä i lördags. Vi försökte att fira på liknande vis som vi gör i våra länder. Men det blev inte riktig så, vår Nawroz i Vä, blev lite annorlunda. Jag upplevde det som att alla som var där kände sig tvingade till det. Vi fick anstränga oss för att försöka vara glada. I mitt hemland behövde vi inte det, där var vi naturligt glada.


    De vackraste minnena i mitt liv kan sammanfattas med ordet Nawroz. Men nu är det tvärtom. Varje år sparas denna dag som en dålig dag i mitt minne. Nawroz, de senaste fyra åren, har möjligen värmt upp jorden, men inte alls mitt hjärta. Nästa nyår önskar jag kunna fira på ett sätt som även skänker mitt hjärta värme och glädje.